Enligt versen ”…Men Gud vet [bäst] åt vem Han anförtror Sina budskap…”[1] vet endast Gud var Han ska placera ledarskapets position. Risalah (gudomlig mission för sändebud) är en gudomlig position. Det menas alltså med att endast Gud vet vem som är lämplig för Risalah och gudomligt ledarskap, och enligt just denna visdom valde Han ut Profeten (fvmh) och hans Risalah.

Shiamuslimer anser att detta val inte slutade med Profeten (fvmh), eftersom händelsen i Ghadir Khum och de Koranverser som uppenbarades då bevisar att det gudomliga ledarskapet (Imamah) även har en sådan funktion. En Imam (gudomlig ledare) är inte någon som kan väljas i en samling såsom Saqifah och liknande samlingar. Snarare är en Imam någon som bestäms enligt gudomlig text (Nass) och som presenterades i Ghadir Khumm och i andra traditioner.

Muslim har i sin Sahih-samling återberättat följande från Guds Sändebud Muhammed (fvmh):

”Religionen kommer alltid att finnas kvar fram tills Domedagen och tolv kalifer kommit och styrt, varav alla är från Quraysh.”[2]

Utan tvekan verifieras inte dessa traditioner, som inte är få i shiitiska och sunnitiska källor[3], förutom via den shiitiska tolvimam-skolan.

Utöver att nämna det stora antalet traditioner av detta slag har dessa kalifer även nämnts vid namn i vissa traditioner. Ibn Abbas återberättar att en jude vid namn Na’thal ställde ett par frågor till den Heliga Profeten (fvmh) om monoteism. Hans Excellens svarade på dem. Na’thal blev nöjd och accepterade islam. Sedan sa han: ”Å Guds Sändebud! Alla profeter hade efterträdare, vem är din efterträdare (Wasi)? Hans Excellens sa:

”Min efterträdare är Ali ibn Abi Talib och efter honom är det mina två barnbarn Hassan och Hussein. Efter Hussein är det nio andra Imamer, som är från Husseins avkomma.”

Na’thal sa: ”Å Muhammed! Tala om deras namn för mig!”

Här nämnde och presenterade Hans Excellens alla Imamers namn från Imam Hussein (fvmh). Sedan frågade Na’thal om martyrskapen för var och en av dem och Hans Excellens svarade. Då sa Na’thal:

”Det du sagt har jag även skådat i tidigare profeters böcker och i Hans Excellens Moses testamente har det fullständigt registrerats. Då sa det Heliga Sändebudet (fvmh):

”Salig vare den som älskar och följer dem, och ve över den som är fientlig och opponerar sig mot dem!”[4]

Denna betoning över gudomlig text och Guds val av Imam och efterträdare till Guds Sändebud (och inte m.h.a. folket) är bland de ytterst viktiga trosgrunderna (’Aqaid) som den islamiska nationens sanna religiösa ledare och vägledare hela tiden betonat så att folket inte ska gå vilse.

Amr ibn Ash’ath sa: ”Jag hörde att Imam Sadiq (fvmh) brukade säga:

”Tror ni att vi kan lämna över ledarskapet till vem vi än vill?! Vid Gud är det inte på det viset! Snarare är frågan om ledarskap ett löfte och order från Gud och Hans Sändebud för specificerade personer, som tar över detta ärende en efter en tills det når dess [slutgiltiga] ägare (alltså den tolfte Imamen).””[5]

I en annan tradition säger Abu Basir:

”Jag stod Imam Sadiq (fvmh) till tjänst som nämnde efterträdarnas namn, och jag nämnde även Ismails[6] namn. Hans Excellens sa: ”Vid Gud är det inte på det viset! Val av Imam beror inte på vår vilja. Detta ärende tillhör endast Gud, som sänder ned det till en efter en.”[7]

Väldigt upplysande traditioner har nått oss från Imam Sadiq (fvmh) som gott kan skildra sanningen om ledarskapet och Imamens och den islamiska nationens ansvar.

Hans Excellens sa:

”Ledarskapet är ett förbund mellan Gud och människan.”[8] Det är obligatoriskt för varenda troende att lära känna Imamen, och den som dör samtidigt som den inte lärt känna sin tids Imam dör som en förnekare.[9]

Hans Excellens sa:

”Folket har inget annat val än att lära känna oss, och ingen ursäkt accepteras inte heller för att inte lära känna oss. Den som lärt känna oss är troende och den som förnekar oss är förnekare. Den som inte lärt känna oss och inte heller förnekat oss är vilse tills den återvänder till vägledningens väg, som verkställs genom att följa oss. Om en sådan person lämnar världen vet Gud Själv vad Han ska göra med den.”[10]

Abu al-’Ala’ sa att han frågade Imam Sadiq (fvmh):

”Är det möjligt att jorden finns kvar utan en Imam?”

Hans Excellens sa: ”Nej.”[11]

I traditioner har det förmedlats om anledningen till denna existens och beständiga närvaro. Vi återberättar en av dessa anledningar:

”Helt visst existerar inte jorden utan någon Imam i någon situation, eftersom om troende lägger till någonting (i religionens grunder eller grenar) i religionen eliminerar han (Imamen) det, och om de minskat någonting returnerar han det.”[12]

www.tebyan.net

[1] Heliga Koranen – 6:124.

[2] Sahih Muslim, vol. 6, s. 4; http://sunnah.com/muslim/33/5

[3] Turuq Hadith al-Aimmat al-Ithna ’Ashar, al-Sheikh Kazim Al Nuh

[4] Yunabi’ al-Mawaddah, s. 44-242.

[5] Usul Kafi, vol. 1, s. 278.

[6] Ismail var Imam Sadiqs (fvmh) äldste son som gick bort under Imamens livstid. Trots detta anser Ismailiterna att han är Imam.

[7] Usul Kafi, vol. 1, s. 277.

[8] Ibid, s. 378.

[9] Ibid, s. 279.

[10] Ibid, s. 187.

[11] Ibid, s.178.

[12] 12. Ibid.