Lagens lykta - imam Sadiq (fvmh)

Presentation av boken Misbah al-Shari’ah (Lagens lykta)

Boken ”lagens lykta” (på arabiska Misbah al-Shari’ah) refereras till Imam Jaafar ibn Muhammed al-Sadiq (frid vare med honom), som är den sjätte ledaren (Imamen) enligt Shiaskolan.

Innehållet i boken handlar om moral, nivåer för spirituellt resande och uppförande och karaktärsdragen för tro. Den har delats in i hundra kapitel.[1] Det existerar olika åsikter om författaren till denna nobla bok. Vissa refererar den till Sheikh Zayn al-Din, känd som ”den andre martyren”[2], vissa refererar den till Hisham ibn Hakam[3] och vissa refererar den till Fudhayl ibn ’Iyyadh[4].

De lärdas åsikter om denna bok är inte enhälliga. En grupp säger: ”Denna nobla bok är bland de bästa och mest omfattande shiitiska böckerna som finns. Ingen bok har nått oss med denna koncentration om gott uppförande, lagar och vetenskaper och som innehåller ljuva moraliska aspekter, och samtidigt skrivits med ytterst tillförlitlighet.”[5] Texten i boken indikerar på dess autenticitet[6].

Men denna bok tillhör inte Imamens ord och meningar, snarare är det den bästa och mest värdefulla samlingen som en av de mest enastående shiitiska personerna skrivit gällande den shiitiska Jafari-skolans moral, läror och traditioner i kontrast till andra skolors böcker. P.g.a. detta syfte har den refererats till Imam Sadiq (fvmh), som är den ende riktiga spridaren och förmedlaren av lagar och etik för denna skola. Verkligheten av denna referering är utifrån dess betydelse och sanning, inte utifrån ord och uttryck.[7]

I denna bok har noggranna detaljer av läror, sanningars hemligheter, moraliska ljuvheter, nivåer för spirituellt resande och uppförande och egenskaper för trons olika nivåer nämnts noggrant, forskarmässigt och djupt. Minsta svaghet eller vilseledelse syns inte bland dess meningar och innehåll. Det som är säkert är att denna bok är på den högsta nivån bland de vanliga böckerna tillhörande lärda, forskare och gnostiker.[8]

Således säger den kända shiitiska lärd Seyyed ibn Tawus: ”Det är nödvändigt att en resenär har med sig denna nobla bok, eftersom den är den bästa omfattande och subtila boken som finns som hjälper människan i hennes resa till Gud och lär ut om den heliga religionen islams hemligheter och sanningar.”[9]

Vissa andra säger att denna bok har problem p.g.a. ett par aspekter:

Författaren är inte känd.
Refererandet till Imam Sadiq (fvmh) är inte tydligt och bestämt. Alltså har man nämnt dess traditioner som Mursal (har ingen fullständig kedja).
Dess traditioner slutar med sufism av den aspekten att denna bok innehåller deras termer och traditioner från sofistiska lärda och de som litat på sofisternas traditioner.[10]
I denna bok har traditioner nämnts vars innehåll går emot våra välrapporterade (så kallad Mutawatir på arabiska) traditioner.

Svar på problematiseringen av denna bok

Stora lärda såsom Seyyed ibn Tawus, Sheikh Zain al-Din (Shahid al-Thani), Fadhil Arif Qasani, Sheikh Ibrahim Kaf’ami m. fl. har återberättat från denna bok och tydliggjort att de litar på den. Därmed spelar det ingen roll om vissa bland senare generationer tvivlat på den.[11]
Stora traditionsåterberättare såsom Sheikh Saduq, Shahid al-Thani m. fl. raderar mellanhänder och återberättare från källan då de är säkra på att återberättaren är pålitlig och rättvis och att traditioner från den är Maqtu’ al-Sudur (det är säkert att de härstammar från en felfri Imam) eller åtminstone Maznun al-Sudur (de antas härstamma från en felfri Imam). Annars eliminerar det deras storhet och rättvisa om de raderar mellanhänder och återberättar traditioner som Mursal utan att de litar på återberättaren och vet eller antar att traditionen härstammar från en felfri Imam. På samma sätt som Sheikh Saduqs återberättande av en Mursal-tradition i boken Faqih inte anses orsaka svaghet i traditionen har det snarare sagts att om denna grupp Mursal-traditioner i Faqih inte är starkare än traditioner vars källor är kända, är de heller inte mindre värda än så. Således är det värdigare att diskutera om den ursprungliga författaren till Misbah al-Shari’ah med sina Mursal-traditioner.[12]
Att vissa traditioners återberättare slutar med sufister ger inte upphov till att traditionerna eller boken skadas, eftersom sufister har som mål att rena sina själar från mörker, tömma den på fula egenskaper, skydda den från saker som orsakar mörker och grymhet, införa fina egenskaper och spirituella perfektioner i själen. Detta behöver kännedom i hjärtat och själen, och kännedom om goda och dåliga egenskaper, dess härkomster och effekter och angelägenheter som renas, rensas och utsmyckas via det.

Karaktärsdragen för boken ”lagens lykta” (Misbah al-Shari’ah)

Den är omfattande i moraliska frågor och frågor relaterade till spirituellt resande m.m.
Nämnandet av innehåll sker på ett noggrant, elegant och djupt vis.
Den hela religionen islams hemligheter och sanningar förmedlas i den.
Den är överlägsen andra böcker som skrivits gällande spirituellt resande och moraliska frågor.
Författaren är en stor shiitisk lärd.[13]

Källa: http://www.islamquest.net/fa/archive/question/fa27977/tmpl/component/printme/1

Här nämner vi ett par berättelser (hadither) från boken lagens lykta (Misbah al-Shari’ah):

Kapitel 5: (Att komma ihåg Gud)

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Den som verkligen är upptagen med att erinra sig om Gud är lydig, och den som är ignorant om Honom syndar. Lydnad tyder på vägledning, och synd tyder på vilseledning. Roten till dessa två är åminnande av Gud och ignorans om Honom. Gör därför ditt hjärta till din tungas kompass (Qiblah) så att den inte utför någon rörelse förutom med hjärtats signal, förnuftets godkännande och trons tillfredsställelse, då Gud, den Upphöjde, är medveten om det du gömmer och tydliggör och det som finns i [människornas] bröst, och inte minst om tjänarnas uppenbara handlingar.

Var som sådan att det är som att din själ lämnat din kropp och att du förhörs och blir dömd på domedagen. Var inte ignorant om det som din Gud förpliktigat dig med genom Sina befallningar, förbud, löften och hot, och gör dig inte upptagen med någonting annat än det! Tvätta ditt hjärta med sorgens och rädslans vatten och kom ihåg Gud, den Upphöjde.

Hans åminnande av dig är oerhört mer magnifikt, finare, högre, fullständigare och äldre än ditt åminnande av Honom, och innan du tänker på Honom tänker Han på dig.

Nu när du förstått att Gud inte är ignorant om dig, uppenbarar sig en ödmjukhet, blygsamhet och kollaps. Precis härifrån kan du se Hans eviga generositet och vänlighet. Om din dyrkan och lydnad är mycket är det lite jämfört med Hans nåd och godhet. I detta fall blir din dyrkan vid Hans tröskel ren och uppriktig.

Varenda gång du är ignorant om Guds välsignelser och anser din handling vara stor kommer ögontjäning, självbeundran, oförstånd och skepticism att drabba dig. Detta är att glömma bort Hans nåd och vänlighet och skapar inget annat än distans ifrån Honom och alienation gentemot Honom.

Åminnelse är av två typer; ren åminnelse som hjärtat följer med och sann åminnelse som accepterar Gud med de egenskaper som den läser, eftersom Guds Sändebud (fvmh & hf) sa [till Gud): ”Jag kan inte yttra eller räkna prisning av Dig. Du är precis så som Du prisat Dig Själv.”

Guds Sändebud (fvmh & hf) har inte angett någon mängd i sin kunskap och kännedom för att åminna sig om Gud, den Upphöjde. Således är det mer värdigt för andra vars position är lägre än Profetens (fvmh & hf) position att erkänna sin oförmåga. Därmed måste man veta att så länge Gud inte välsignar en tjänare med att åminna sig om Honom är den oförmögen att åminna sig och att komma ihåg Honom.”

Kapitel 6: (Tacksägelse)

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”För varenda andetag du tar är en tacksägelse, snarare tusentals tacksägelser, obligatoriska. Den lägsta nivån av tacksägelse är att du ska veta att välsignelsen endast är från Gud, och inte från någon annan, och vara nöjd med det Han gett dig, inte använda Hans välsignelse till att vara olydig Honom och inte blunda för Hans befallningar och förbud. Var därmed en tacksam tjänare i alla stunder. I sådana fall kommer du finna Gud vara en generös Herre i alla stunder.

Om det fanns någon bättre dyrkan än tacksägelse hos Gud, den Upphöjde, som de hängivna tjänarna utför, skulle Gud ha talat om det. Tacka Gud eftersom inte någon bättre dyrkan hittas och favorisera dem som utför det! Han sa: ”…men de flesta av dem visar ingen tacksamhet.”[14]

Perfekt tacksägelse är att du yttrar det i hemlighet och att du erkänner inför Gud, den Allsmäktige och Glorifierade, att du tackar på den lägsta nivån och att du även inte är kapabel [att verkligen tacka Honom]. Att få chansen till tacksägelse är själv en annan välsignelse som man även måste tacka för. Denna välsignelse är mycket större och kärare än en välsignelse som du fått chans att tacka för, samtidigt som du drunknat i Guds hav av välsignelser. Och du är oförmögen och brister i att förstå slutet av att tacka Honom.

Var kan en tjänare tacka för Guds välsignelse och när kan den anse sin vänlighet vara lika som Guds, den Stores vänlighet, samtidigt som tjänaren är oförmögen och inte har någon kraft förutom med Guds hjälp?! Och Gud, den Upphöjde, är inte i behov av tjänarens lydnad och dyrkan. Han är kapabel att öka välsignelserna för evigt. Var därmed en tacksam tjänare till Gud så att du förbryllas som konsekvens av tacksägelse!”

Kapitel 16: (Etikett för bugning mot marken)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Vid Gud [svär jag] att den som utför en sann Sajdah (bugning mot marken) inte förlorar någonting, även om den bara gör det en gång i sitt liv.

Den som i Sajdah gör sig lik en sådan (bara låtsas) har lurat sig själv och är ignorant och oinformerad om det som Gud gett dem som bugar mot marken utav vänskap till Gud i denna värld och lättnad i nästa värld.

Den som utför sin Sajdah på ett eftersökt sätt för att söka närhet till Gud, den Upphöjde, kommer inte distanseras från Gud, och den som inte observerar god etikett i Sajdah och inte visar respekt och vars hjärta är upptaget med annat än Honom kommer inte att komma nära Honom.

Buga därmed mot marken med en Sajdah för en person som är ödmjuk inför Gud och vet att den skapats från en lera som alla går på och bildats från ett säd som alla avskyr och som den kommit till existens genom, samtidigt som den tidigare inte funnits.

Gud har gett Sajdahs [verkliga] mening som en orsak för att hjärtat, ens inre och själen ska söka närhet till Honom. Den som därmed kommer nära Honom kommer distanseras från allt annat än Honom.

Ser du inte att Sajdahs tillstånd inte kommer korrekt förutom med att man skär av ifrån allting och ignorerar allt som ögonen ser? Gud, den Upphöjde, vill att människans innerliga uppmärksamhet ska vara på precis detta sätt.

Den vars hjärta är fäst vid någonting annat än Gud under bönen är i verkligheten nära just denna sak, och långt ifrån den verklighet som Gud, den Upphöjde, vill för den under bönen.

Gud, den Upphöjde, säger: ”Gud skapar inte två hjärtan i bröstet på någon man…”[15]

Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”Gud, den Allsmäktige och Glorifierade, säger: ”Jag ser inte kärlek för rent [sinne] i dyrkan, i lydnad till Mig och attraktion till Min tillfredsställelse i någon tjänares hjärta förutom att Jag tar hand om dennes fostran och angelägenheter i livet och kommer nära den. Den som är upptagen med annat än Mig i sin bön tillhör de som gör narr av sig själva och kommer att få sina namn registrerade i förlorarnas domstol.”””

Kapitel 26: (Att tänka och reflektera)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Dra lärdomar från den här världens förflutna! Har den varit trogen mot någon och har ni sett någon ättling till en adelsman, någon medellös, rik, vän eller fiende som inte dör, och lever för eigt?

Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”Döden är en rådgivare, intellektet en vägledare, Gudsfruktan (Taqwa) en proviant för nästa värld, dyrkan av Gud,upptagenhet och förtrogenhet med Gud, och Koranen är ett medel för att tala. Varenda en av dem är på sina platser tillräckliga.”

Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”Inget annat än missöde och prov kommer från den här världen. Den som lyckas fly från missöden, själens prov och Satans trick har gjort det p.g.a. dennes sanningsenliga flykt till Gud.”

Profeten Noa (fvmh) sa: ”Jag fann den här världen likt ett hus med två dörrar. Jag gick in från ena dörren och ut från den andra.”

Detta är tillståndet för Guds profet. Hur är då tillståndet för den som fattat tycke för den här världen, vänt sig till den, slösat bort sina levnadsår i dess välstånd och överdrivit i sökandet efter den?!

Tänkande är en spegel av goda gärningar, kompensation för synder, ljus för hjärtat, ger upphov till gott uppförande, förbättrar den kommande världen, är upplysning om handlingars konsekvenser och utökar kunskap. Tänkande är en egenskap [och dyrkan] som Gud aldrig dyrkats med någonting liknande.

Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”En timme av tänkande (för att förbättra sig sig själv och samhället) är bättre än ett års dyrkande. Ingen når denna ställning förutom att Gud skänker den förståelsens och monoteismens ljus.”

Kapitel 45: (Samvaro)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Samvaro med gott uppförande, utan olydnad mot Gud, den Upphöjde, ökar Guds välsignelser för tjänaren. Den som är uppriktig mot Gud i hemlighet har gott [uppförande] vid samvaro i öppenhet. Ha därmed gott uppförande för Guds skull, inte för den här världen, hög position, ögontjäning, lura folket eller med svepskälet att du vill vara som folket eller för att du vill göra som de tycker. Ignorera inte religionens lagar och gränser! Eftersom folket kan inte ge dig några fördelar. [Men om du struntar i Guds lagar] kommer du slutligen att förlora den kommande världen utan någon vinst.

Den som är äldre än dig är som din fader, den som är yngre än dig är som ditt barn och dina jämlika är som dina bröder.

Avslöja inte dina absoluta brister och gör dig inte upptagen med andras sannolika brister.

Var mild vid befallning till gott, var barmhärtig och vänlig vid förbjudande av ont och glöm inte rådgivning och god vilja i någon situation som du befinner dig i!

Gud, den Upphöjde, säger: ”…och ha [alltid] ett vänligt ord för dem.”[16]

Håll dig undan från den som får dig att glömma Gud när du umgås med den och som hindrar dig från att lyda och dyrka Gud! Eftersom den tillhör Satans vänner. Må möten med sådana personer inte få dig att ignorera sanningen! Eftersom det finns en oerhörd förlust i denna handling. Vi söker skydd hos Gud, den Upphöjde, ifrån detta.”

Kapitel 53: (Generositet)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Generositet tillhör profeternas uppföranden och är trons pelare. Det finns ingen troende förutom att den är generös. Det finns ingen generös person förutom att den har visshet och höga ambitioner, eftersom generositet är ett tecken på visshetens ljus. Eftersom donationer blir lätt för den som vet vad den är ute efter, enerositet är att man är generös gällande allt som är en kärt, och det minsta av det är den här världen.

Bland de tecken som finns för frikostighet är att du inte ska uppmärksamma vem som äger den här världen, om det tillhör en troende eller en förnekare, en lydig person eller en syndare, högt eller lågt folk, om det mättar andra samtidigt som du lider av hunger, klär någon samtidigt som du är i brist på kläder, skänker någon samtidigt som du själv nekar donation eller om den accepterar nåd men inte själv visar nåd. Om hela världen skulle ges den [generöse] skulle den bli främmande för det och den skulle inte bli tårfylld av att ge bort allting på en timme för Guds, den Allsmäktige och Glorifierade, skull.

Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”En generös person är nära Gud, folket och paradiset och långt ifrån helvetet. En snål person är långt ifrån Gud, folket och paradiset och nära helvetet. Det går inte att kalla någon för generös förutom att den skänker någonting i lydnad till Gud och i Hans väg, även om det bara är en brödbit eller en klunk vatten.”

Profeten (fvmh & hf) sa: ”En generös person är den som skänker sina egendomar i Guds väg. Men den som låtsas vara generös skänker dem i syndens väg och i olydnad till Gud, den Upphöjde. Därmed är den en måltavla för Guds vrede och ilska. Hur kan den som är snål mot sig själv vara generös mot någon annan än sig själv? Eftersom den följer sina egna lustar och är Gud, den Allsmäktige och Glorifierade, olydig.

Profeten (fvmh & hf) sa: ”Gud säger: ”Å ättling till Adam! [Du som säger ”min egendom”, ”min egendom”, ”min egendom” ska veta att] egendom och allt som du äger tillhör Mig. Å stackars! Var var du då egendom och pengar fanns men du inte fanns? Är någonting annat viktigt för dig förutom det du äter och eliminerar, det du klär på dig och sliter ut, det du skänker bort och förevigar vilka du p.g.a. dem blir förlåten eller bestraffad? Eftersom bestraffning och belöning beror på hur man insamlar pengar. Tänk därmed bra så att du inte tycker mer om någon annans egendomar mer än dina egna egendomar och att du inte blir girig gällande dem!””

De Troendes ledare (fvmh) sa: ”Det som du gjort i det förflutna tillhör dig, det som du lämnat efter dig tillhör arvingarna och det som är till för ditt liv gör Satan hoppfull om att han kan lura dig m.h.a. det. Hur mycket vill du sträva i att söka den här världen och trötta ut dig? Vill du att den här världen ska trötta ut dig och att du ska leva i misär och göra andra rika?!””

Kapitel 61: (Gott humör)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Gott humör är den här världens skönhet och ornament och renhet [från synder] i nästa värld. Religionen fulländas med det och det är ett medel för att komma nära Gud. Denna välsignelse ges inte till någon förutom sanningens vänner och utvalda. Eftersom Gud håller tillbaka gällande att Han skulle ge Sina välsignelser och gott uppförande till någon annan än de som bär på Hans vackra ljus. Eftersom den som förstår Gud bättre är lämplig för denna egenskap. Ingen vet om verkligheten med gott uppförande förutom Gud, den Upphöjde. Den Helige Profeten (fvmh & hf) säger: ”Gott humör är överlägset allt i livet. Gott uppförande är den ljuvaste saken i religionen och den tyngsta varan på domedagens vågskål. Dåligt uppförande förstör handlingar och dyrkan på samma sätt som vinäger förstör honung. Skam är konsekvensen för den som är sådan, även om den når höga nivåer.”

Profeten (fvmh & hf) säger: ”Gott humör är ett träd i paradiset som en människa med gott humör hänger fast i och attraheras till. Dåligt humör är ett träd i helvetet som en människa med dåligt humör hänger fast i och attraheras till.””

Kapitel 62: (Kunskap)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Kunskap är roten till alla goda egenskaper och orsaken till varenda hög position. Av denna anledning har Profeten (fvmh & hf) sagt: ”Inhämtande av kunskap (Gudsfruktan och religion) är obligatoriskt för varenda muslim, vare sig den är kvinna eller man.”

Han sa även: ”Sök kunskap, även om den finns i Kina.”

Den kunskapen är kunskapen om sig själv, i vilken förståelse om Gud, den Allsmäktige och Glorifierade, finns gömd.

Guds Sändebud (fvmh & hf) sa: ”Den som lär känna sig själv kommer att lära känna sin Gud. En annan sak som är dig obligatorisk är att söka den kunskap som handlingar inte utförs korrekt med förutom med den, vilken är ren avsikt (Ikhlas).”

Han sa även: ”Jag söker skydd hos Gud från den kunskap som inte är till någon nytta, och det är en kunskap som är tom på rena avsikter. Du ska veta att lite kunskap kräver mycket handlingar, eftersom en dags inlärning av kunskap kräver ett helt liv med handlingar i enlighet med det.”

Jesus, Marias son (fvmd), sa: ”Jag såg en sten varpå det var skrivet: ”Vänd på mig!” Jag vände på den. På den [andra] sidan stod det: ”Att söka sig till okunskap blir ett straff för den som inte handlar utefter det den vet. Den kunskap som den vet om och inte handlar utefter är tveksam för den själv [och oacceptabel].””

Gud, den Välsignade och Upphöjde, uppenbarade för profeten David (fvmh): ”Det lättaste straffet som Jag ger en lärd person utan handlingar är värre än sjuttio straff, eftersom Jag för ut sötman av åminnelse om Mig från dennes hjärta så att den inte finner någon sötma hur än den tänker på Mig. På detta vis distanseras den från Min barmhärtighet.”

För att nå Gud finns ingen väg förutom kunskapens väg. Kunskap är människans prydnad i den här världen och i nästa, öppnar upp vägen för den till paradiset och för människan till Guds, den Upphöjdes, tillfredsställelse.

En sann lärd är den vars handlingar är ett bevis på dennes kunskap, vars levnadsmetod är berömvärd, vars sanningsenlighet och Gudsfruktan bekräftar denne, inte tal tillsammans med ignorans, tvistande och påståenden utan kunskap.

Den som har intellekt, makt, blyghet, ödmjukhet och dyrkar [Gud] har sökt kunskap för någonting förutom dessa, men idag ser vi ofta att sådana egenskaper inte finns hos de som söker kunskap.

En lärare behöver intellekt, tolerans, välvilja, tålamod, belåtenhet och generositet. Den som söker kunskap behöver aptit för kunskap, vilja, fritid, dyrkan, Gudsfruktan, förmågan att memorisera och se långsiktigt.”

Kapitel 71: (Godhet mot föräldrar)

Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Godhet mot ens far och mor är tecken på tjänarens förståelse för Gud och Hans rättigheter, eftersom ingen dyrkan för människan till Guds tillfredsställelse såsom uppriktig godhet för Guds skull mot en troendes föräldrar. Eftersom föräldrarnas rättigheter är deriverade från Gud, den Upphöjde, i det fall de tar steg mot religionen och [Profetens] traditioner och inte leder sina barn från lydnad till Gud till att lyda dem [i synd], från visshet till tveksamhet och asketism till kärlek till den här världen.

Gud, den Upphöjde, säger:

”Men om de vill förmå dig att sätta vid Min sida något som du står främmande för, skall du inte lyda dem. Omge dem i detta liv vänligt [med dina ömma omsorger], och följ samma väg som de som vänder tillbaka till Mig i ånger [över sina synder]. Till Mig skall ni föras åter och Jag skall låta er veta vad era handlingar [var värda].”[17]

När det kommer till hur du ska bete dig gentemot föräldrarna måste du vara tolerant mot dem och stå ut med deras svårigheter, eftersom de har en rättighet över dig p.g.a. de ansträngningar och svårigheter de stått ut med under din barndom. Håll inte undan de välsignelser (mat och kläder) som Gud skänkt dig ifrån dem, vänd dig inte ifrån dem och höj inte din röst över deras röster, eftersom respekt mot föräldrar är Guds befallning.”

————————————-

[1] Mansob be Jafar ibn Muhammed (fvmh), Emame Sheshom, Sharhe Mesbah al-Shari’ah, författare: Hasan Mustafavi, s. 2, Anjomane eslamiye hekmat va falsafeye Iran, Tehran, år 1360 (Shamsi).

[2] Shahide Thani, Zayn al-Din ibn Ali, Ketabe Sharhe Mesbah al-Shari’ah, 1:a upplagan, år 1377 (Sh); Sheikh Hurr Amoli, Muhammed ibn Hasan, Hidayat al-Ummah ila Ahkam al-Aimmah (fvmd), forskare och redaktör: Astane Qudse Razavi. Bonyade Pajohesh-haye eslami, gorohe hadith, vol. 8, s. 550, Astanat al-Radhawiyyat al-Muqaddasah, Majma’ al-Buhuth al-Islamiyyah, Mashhad, 1:a upplagan, år 1414 e.h.

[3] Al-Burhan fi Tafsir al-Quran, forskning av: Qism al-Dirasat al-Islamiyyah Muassisat al-Bi’thah – Qom, inledningen av vol. 1, s. 42, Bonyade Be’ethat, Tehran, 1:a upplagan, år 1416 e.h.

4 Hussein Nuri, Mustadrak al-Wasail wa Mustanbit al-Masail, Al-Khatamah, vol. 1, s. 215, Muassisat Al al-Bayt (fvmd), Qum, 1:a upplagan, år 1408 e.h.

[5] Sharhe Misbah al-Shari’ah, Mustafavi, Matn, s. 3.

[6] Muhammed Taqi Majlisi, Rawdhat al-Muttaqin fi Sharhi man la Yahdhuruh al-Faqih, forskare och redaktör: Hussein Mosavi Kermani och Alipanah Eshtehardi, vol. 13, s. 201, Moasseseye farhangiye eslamiye Koshanbor, Qom, 2:a upplagan, år 1406 e.h.

[7] Sharhe Misbah al-Shari’ah, Mustafavi, Matn, s. 3.

[8] Sharhe Misbah al-Shari’ah, Mustafavi, Moqaddame, s. 5.

[9] Ibn Tawus, Ali ibn Musa, Al-Aman min Akhtar al-Asfar wa al-Azman, forskare och redaktör: Muassisat Al al-Bayt (fvmd), s. 91-92, Moassisat Al al-Bayt (fvmd), Qum, 1:a upplagan, år 1409 e.h.

[10] Muhammed Baqir Majlisi, Bihar al-Anwar, vol. 1, s. 32, Dar Ihya’ al-Turath al-’Arabi, Beirut, 2:a upplagan, år 1403 e.h.

[11] Mustadrak al-Wasail, al-Khatamah, vol. 1, s. 194-198.

[12] Ibid, al-Khatamah, vol. 1, s. 196-197.

[13] Bardashte Azad az: Sharhe Misbah al-Shari’ah, Mustafavi, Matn, s. 3; Al-Aman min Akhtar al-Asfar wa al-Azman, s. 91-92.

[14] Heliga Koranen – 27:73.

[15] Heliga Koranen – 33:4.

[16] Heliga Koranen – 4:5.

[17] Heliga Koranen – 31:15.