Då importerad kunskap från icke-islamiska länder översattes för fullt på Imam Sadiqs (fvmh) tid och att många muslimer sökte sig till kunskap och speciellt fokuserade på översatta böcker inom inriktningar inom filosofi, medicin, humanistiska vetenskaper och kosmologi som för det mesta hade en teoretisk syn – och inte en experimentell eller analytisk syn – och för det mesta vilade på grunder som saknade bevis, skapades studiesamlingar och intellektuella debatter i de flesta muslimska städer, speciellt i Medina, Mecka, Kufa, Basrah m. fl.

Under en sådan period fann Imam Sadiq (fvmh) ett tillfälle att tända kunskapsrörelsens och den islamiska kulturens fackla med sin enorma kunskap i de olika vetenskapliga inriktningarna som han fått från Koranens djup och Profetens och sina fäders kunskap och att stråla den stabila kunskapens ljus, som vilade sig på uppenbarelse, förnuft och bevis, över människornas liv.

Imamens frivilliga och påtvingade resor till Irak och städerna Hayrah, Hashimiyyah, Kufa och Mecka och möte med andra ledare för skolor inom rättsvetenskap, teologi och filosofi och i synnerhet hans diskussioner med ledare för materialistiska skolor såsom Ibn Abi al-’Awja, Ibn Muqaffa’, Abd al-Malik Basri, Abd al-Malik Waysani hade en stor och betydande roll gällande introducerandet och spridningen av koraniska vetenskaper, stabil kunskap och Ahl al-Bayt (fvmd) i samhället. I alla dessa städer kunde olika forskare med lättnad och utan några speciella villkor (vilket var en del av Ahl al-Bayts (fvmd) moraliska metoder) komma och delta i hans lektioner som hölls för att tala om olika vetenskaper. De lärde sig från honom, som var förnuft och kunskap förkroppsligad, och kom fram till värdefulla vetenskapliga böcker och booklets vilka blev grunden för dessa vetenskapers spridning i öst och i väst.

Detta är en verklighet som rättvisa magnater från öst och väst erkänner, vare sig de nämner Hans Excellens namn eller inte. Exempel på detta är fransmannen Gustave Le Bon, libanesen Jirji Zaydan och de tre volymerna ”Khorshide Eslam” (Islams sol) som skrivits av en västerländsk forskare, boken “The Great Muslim Scientist and Philosopher – Imam Ja’far Ibn Muhammad As-Sadiq (a.s.)”, som sammanställts av centret för islamiska studier i Strasbourg.

Imamens möte med olika vetenskapsmän där han bevisade sin intellektuella överlägsenhet i varenda inriktning m.h.a. bevis och argument gjorde att tonen från hans berömdhet i kunskap, insikt, nobless, temperament gentemot studenter, uthållighet i att förmedla kunskap och svara på tvivelaktigheter inom alla områden, speciellt efter överföringen av grekisk, iransk och indisk filosofi och importerade ideologier i många asiatiska och afrikanska områden, ekade överallt.

Genom att bemöta intellektuella och vilseledda tankar och stå ansikte mot ansikte med lärda inom olika vetenskaper, föra intellektuella och ljuva diskussioner och debatter som krävde Imamens ork och tålamod bevisades islams överlägsenhet inom det shiitiska ramverket över alla andra skolor.

Imamens fria intellektuella debatter och diskussioner med mästare inom olika vetenskaper såsom läkare, jurister, teologer, kosmologer, sufister som följde indiska, iranska och iskandariska skolor och speciellt värdefulla rättsvetenskapliga, exegetiska och teologiska diskussioner med personer som fostrats i umayyadiska och abbasidiska skolor har registrerats i viktiga shiitiska och sunnitiska källor. Imamen omvandlade ensam staden till ett universitet där han förmedlade olika vetenskaper till kunskapsintresserade antingen direkt eller indirekt och gentemot de umayyadiska och abbasidiska skolorna jobbade han med att förmedla den sanna islam, alltså uppenbarelsens, profeternas, profetskapets och det gudomliga ledarskapets islam. Med en outtröttlig strävan tillskansade han sig islams konfiskerade juveler ifrån interna fiender och importerade skolor.

Av denna anledning vände sig studenter och kunskapsälskare till Medina från olika håll och närliggande platser och varenda en studerade enligt deras egna önskemål på hans lektioner och fick nytta av hans kunskap. De flesta experter anser att antalet studenter i hans seminarier var upp till 4 000 stycken. Studenterna på hans universitet nådde expertis inom inriktningarna medicin, kemi, kosmologi, teologi, rättsvetenskap, humanistiska vetenskaper, naturvetenskap, biologi, metodik m. fl. En del av dem var experter inom olika inriktningar och var och en av dem formade ett studiecentrum och skola i Medina och andra städer med Hans Excellens uppmuntran för att utöka folkets kunskap.

Några av Hans Excellens framstående elever är Jabir ibn Hayyan Tartusi, som skrivit fler än 200 böcker, Hisham ibn Hakam, som skrivit 31 böcker, Muhammed ibn Muslim, Aban ibn Taghlab, Hisham ibn Salim, Zurarah ibn A’yan, Hamran ibn A’yan, Mu’min al-Taq och Mufazzal ibn Umar från Kufa, som återberättat den enastående traditionen om argumenterande monoteism.

Hans Excellens studenter begränsas inte till shiamuslimer, snarare studerade även icke shiamuslimer i hans skola utan några som helst villkor och bland dem kan personer såsom Malik ibn Anas och Abu Hanifa (vilka är ledarna för Maliki – och Hanafi-skolorna) och Sufyan Thawri, Sufyan ibn ’Uyaynah, Ibn Jurayh och Ibn Qasim nämnas.

I denna artikel vill vi fokusera så mycket som möjligt på Imamens roll i att lägga grunden för utveckling av den islamiska kulturen och civilisationen och hans influerande dimensioner över dem. Därmed kommer vi att tala om två kategorier:

1 – Analys av den islamiska kulturen och civilisationen på Imamens tid

2 – Hans Excellens roll i att influera kulturen och civilisationen

Även om det inte finns en gemensam åsikt bland forskarna om beskrivningen av kultur och civilisation är de alla ändå enade om att kultur och civilisation är en grupp seder och traditioner, moraler, metoder och karaktärsdrag, stadsutveckling, stadsbebyggelse, industri, vetenskaper och avancerade tekniker, urbanisering, samarbete i sociala, ekonomiska, politiska, religiösa och liknande angelägenheter.

Det arabiska samhället var ett samhälle som saknade nödvändig kultur och civilisation. Intellektuell och kunskapsmässig fattigdom och det arabiska samhällets misär av utvecklad civilisation är en fråga som österländska och västerländska forskare erkänner utöver Koranen och Alis (fvmh) uttalanden om det. Arabernas förhållanden förändrades drastiskt efter att de accepterat islam för att nå kultur och civilisation och fick även andra att förändras. Will Durant i The Story of Civilization i volym 4, s. 197 och efter och andra forskare har skrivit förträffliga rapporter om manifestationer av islamisk kultur och civilisation fr.o.m. islams begynnelse till 700-talet e.h.

Muslimer skapade skolor och bibliotek i de flesta utrymmena i moskéer och de lärde sig olika vetenskaper på dessa ställen. Vissa forskare hade ofantligt stora personliga bibliotek som inte ens 400 kameler klarade av att bära. Bagdads och Neyshaburs bibliotek hade var och en ca. en miljon böcker och Maragheh-biblioteket som var under Khawajah Nasirs uppsikt hade ca 400 000 vetenskapliga böcker efter mongolernas förödande attacker. Detta var en tid då hela Europa låg i mörker och vilseledelse och var ignorant gällande kultur och civilisation.

Med Renässansens ankomst och korståg kunde européer transportera muslimska böcker inom olika ämnen till Europa och skapa grunden för den västerländska civilisationen som saknade korrupta handlingar och vars grund härstammade från islamiska vetenskaper.