Genom hela människans historia har det alltid funnits de som inte lämnat något vakuum efter sig och fullständigt känts av, eftersom intellektuella fyllt vakuumet efter dem på något sätt. Men dessa personer är få vars tankar hjälpt samhället efter dem och regerat i samhället, på sådant sätt att intellektuella reflekterat över dennes intellektuella axel efter denne. Imam Jaafar Sadiq (fvmh) är en av de få vars nobla existens vakuum inte kunnat fyllas förutom av höga intellektuella. Således är han inte som ett ljus där det kan talas om smältning och brinnande så att fjärilar attraheras till det, och inte heller som en sol där det kan talas om dess strålar eftersom en relation till Hans Excellens krävs för att man ska kunna lära känna sig själv.

För att vi således ska förstå honom bättre letar vi efter de som gått perfektionens väg, nått toppen av salighet när de vandrat på Hans Excellens heliga väg, dragit rikligt med nytta från honom och slutligen nått förståelse och kärlek på den gigantiska toppen och erkänt hans noble karaktärs storhet och höghet och får höra vad de som vandrat på hans väg säger.

Genom att använda rubriken ”Vad de stora lärda har sagt om Imam Sadiqs (fvmh) dygder”[1] kommer vi att skänka hans givande palmfrukter till de fattiga och klä dem med Gudsfruktans kläder och gå hederns och ädelhetens väg och ge vårat yttersta i vår kamp på vägen i att stå Guds skapelser till tjänst p.g.a. Sanningens och den Upphöjdes tillfredsställelse och gilla kärlek och sanningsenlighet i denna oordning och gå på den kommande världens stig med ett säkert hjärta.

De som direkt eller indirekt dragit nytta av Hans Excellens närvaro bland stora intellektuella och insiktsfulla personer och de som älskar Ahl al-Bayt (fvmd) är många och de har talat och skrivit värdefulla artiklar om honom. Men här kommer vi kortfattat att nämna ett par lärdars åsikter om Hans Excellens (fvmh) och referera till Ahl al-Sunnahs böcker med referenser och motivationer.

1 – Imam Malik ibn Anas

Muhammed ibn Ziyad Azdi sa:

”Jag hörde att Malik ibn Anas sa: ”Jag träffade Jaafar ibn Muhammed al-Sadiq (fvmh), på sådant vis att han tackade mig mycket och sa: ”Å Malik, jag tycker om dig!” och jag blev lycklig utav detta och tackade Gud. Det hände aldrig att jag såg honom utan att han antingen fastade, bad eller åminde sig om Gud, den Upphöjde.””

Han har även sagt: ”Jag såg aldrig honom utom vid tre situationer; antingen bad eller fastade han eller så var han upptagen med att recitera Koranen, och jag såg honom aldrig utan Wudhu (rent tillstånd).”[2]

2 – Imam Abu Hanifa

Abu Hanifa sa: ”Jag har inte sett någon mer lärd än Jaafar ibn Muhammed.”[3]

3 – Imam Shafi’i

Ibn Hajar ’Asqalani sa: ”Ishaq ibn Rahwayh sa: ”Jag sa till Shafi’i: ”Hur är Jaafar ibn Muhammed enligt dig?” Shafi’i sa: ”Pålitlig (Thiqah).””[4]

4 – ’Amr ibn al-Miqdam

Abu Na’im Isfahani återberättar i sin bok Hilyat al-Awliya från ’Amr ibn al-Miqdam som sa: ”När jag tittade mot Jaafar ibn Muhammed visste jag att han helt visst är från profeternas avkomma.”[5]

5 – Ibn Habban

Ibn Hajar ’Asqalani citerar Ibn Habban gällande Imam Sadiq (fvmh):

”Ibn Habban sa: ”Han är från Ahl al-Bayts nobla ättlingar (Sadat) och var en rättslärd, väldigt lärd och dygdig person och vi var i behov av hans tal.”[6]

I en annan tradition står det att han var den enda personen vars tal alla rättslärda, stora lärda och dygdiga personer var i behov av.

6 – Abu Hatim

Dhahabi skriver i sin bok som kallas för Tadhkirat al-Huffaz: ”Abu Hatim sa: ”Han är pålitlig. Ingen frågas som honom.”[7]

7 – Ibn Abi Hatim

På ett annat ställe återberättar Ibn Hajar ’Asqalani i boken Tahdhib al-Tahdhib från Ibn Abi Hatim som citerade sin far som sa: ”Jaafar al-Sadiq är pålitlig. Det [behövs] inte frågas gällande honom.”[8]

8 – Shahrastani

Han skriver följande i sin bok som är känd som al-Milal wa al-Nihal om Imam Sadiqs (fvmh) storhet och nobless:

”P.g.a. den kärlek som han hade för närhet till Gud fruktade han att ha kontakt med folket och hela tiden höll han sig borta från folket. Hans åsikt var att varje person som var förtrogen med någon annan än Gud skulle märka Waswas (satanistiska viskningar).”[9]

9 – Ibn Hajar Haythami

Han, som räknas som ytterligare en av Ahl al-Sunnahs kända skribenter, har i sin bok som är känd som al-Sawa’iq al-Muhriqah talat om ett ämne gällande att sex söner till Muhammed ibn Ali (fvmd) fötts varav Imam Jaafar Sadiq (fvmh) var den mest dygdige och perfekte av dem alla och blev kalif och efterträdare till honom. I varenda stad talade folk om den kunskap som han spridit och stora ledare har återberättat traditioner från honom.[10]

10 – Abd al-Rahman ibn al-Jawzi

Ibn Jawzi, som är en av Ahl al-Sunnahs kända gnostiker och den islamiska världens kända skribenter, skriver i sin bok som är känd som Sifat al-Safwah:

”[Jaafar ibn Muhammed] var upptagen med att dyrka istället för kärlek till maktposition.”[11]

11 – Shablanji

Denna store och andaktsfulle gnostiker, som är en av Ahl al-Sunnahs kända skribenter, har i sin kända bok vid namn Nur al-Absar skrivit:

”Jaafar al-Sadiq (må Gud vara nöjd med honom) fick [alltid] sin bön godkänd, och när han bad Gud om någonting hade han fått det innan han talat klart.”[12]

12 – Ibn Khalkan

Denna kända skribent från Ahl al-Sunnah har i sin bok Wafiyyat al-A’yan sagt följande:

”Han var från Ahl al-Bayts nobla ättlingar (Sadat) och kallades för al-Sadiq (den sanningsenlige) p.g.a. hans sanningsenlighet i tal… och Abu Musa Jabir ibn Hayyan al-Sufi al-Tarsusi, hans elev, skrev en bok som bestod av fler än tusen sidor [och] innehöll Jaafar al-Sadiqs avhandlingar som var 500 stycken [i antalet].”[13]

13 – Khayr al-Din al-Zarkali

Han var en av Ahl al-Sunnahs kända skribenter som lämnade värdefulla böcker efter sig. Han har i boken al-A’lam skrivit följande om Imam Jaafar Sadiq (fvmh):

”Han hörde till de efterkommandes nobla personer och han hade en upphöjd position i kunskap. En [stor] grupp tog [till sig kunskap] från honom. Bland dem var de två imamerna Abu Hanifa och Malik. Han kallades för Sadiq (den sanningsenlige) p.g.a. att helt visst ingen hört någon lögn ifrån honom. Det finns information om att han kontinuerligt utmanat de abbasidiska kaliferna och kämpat mot dem för sanningens skull.”[14]

14 – Muhammed Farid Wajdi

Denna kända skribent, som även han är en av islams stora intellektuella personer och författare till flertalet böcker, har i sin kända bok Dairat al-Ma’arif som en sunnit sagt följande om Imam Jaafar Sadiq (fvmh):

”Abu Abdillah Jaafar Sadiq, son till Muhammed Baqir ibn Ali Zayn al-Abadin, son till Hussein ibn Ali ibn Abi Talib, är en av de tolv imamerna enligt Imamit-skolan. Han var från det profetiska Ahl al-Bayts nobla ättlingar (Sadat) och han kallades för Sadiq p.g.a. hans sanningsenlighet i tal. Han var bland de mest dygdiga människorna.”[15]

15 – Abu Zahrah

Muhammed Abu Zahrah, en av den islamiska världens skribenter och kända intellektuella, skriver följande i boken al-Imam al-Sadiq  om Hans Excellens:

”Imam Sadiq (fvmh) var hela tiden ute efter sanningen under hela sitt liv och aldrig syntes fruktan eller tvivel i hans hjärta. Hans handlingar bleknade inte p.g.a. hans tids politikers felaktiga tänk och därmed kände den islamiska världen fullständigt av hans frånvaro när han lämnade världen, eftersom alla talade om honom och alla lärda och vetare erkänner enhälligt hans dygdighet.”

Han tillägger: ”Islams lärda har inte varit enhälliga i någon fråga på sådant vis som de varit gällande Imam Sadiqs dygdighet och kunskap, trots deras skiljaktigheter mellan deras olika grupperingar. Ett stort antal bland Ahl al-Sunnahs ledare levde samtidigt som honom och drog nytta av hans välsignade närvaro. På detta vis var han fullständigt lämplig i att leda kunskapsmässigt på sin tid. Även var hans far, farfar och farbror Zayd (må Gud vara nöjd över dem alla) lämpliga för detta innan honom. Alla ledare på vägledningens väg har följt honom och anpassat sig efter deras uttalanden.”[16]

16 – Ibn al-Sabbagh Maliki

Denna kända skribent från Ahl al-Sunnah har även i sin bok al-Fusul al-Muhimmah nämnt diskussioner som är värda att nämna i relation till Imam Jaafar Sadiqs (fvmh) dygder. Gällande detta skriver han:

”Jaafar Sadiqs (fvmh) enastående egenskaper är dygdiga eller hans egenskaper i nobless är fullständiga…”[17]

«مناقب جعفر الصادق(علیه السلام) فاضلة أو صفاته فى الشرف کاملة، و شرفه على جبهات الأیام سائلة، و أندیة المجد و الغر بمفاخره و مآثره آهلة»

 

17 – Abdullah ibn Shabramah

Abu Na’im Isfahani återberättar följande i sin kända bok Hilyat al-Awliya från Ibn Shabramah i kapitlet Ihtijaj Imam Sadiq (fvmh):

”När jag och Abu Hanifa gick till Imam Jaafar sa han till Ibn Abi Layla: ”Vem är med er?” Efter att Abu Hanifa (må Gud vara nöjd med honom) presenterats utbyttes frågor mellan Imam Jaafar Sadiq (fvmh) och Abu Hanifa, och i en del av dessa frågor sa Imam Jaafar Sadiq (fvmh) till Abu Hanifa:

”Vad medför störst straff, mord eller otukt?”

Abu Hanifa svarade: ”Mord.”

Imamen sa: ”Men Gud, den Upphöjde och Glorifierade, accepterar helt visst två personers vittnesmål för mord, men inte för otukt förutom om de är fyra personer.”

Sedan sa han: ”Vilka av dessa två dyrkan är störst, bönen eller fastan?”

Abu Hanifa svarade: ”Bönen.”

Imamen sa: ”Hur är det då om kvinnor som har mens måste göra om sin fasta, men inte sina böner?!”

Således hindrade han tydligt Abu Hanifa från att jämföra religionen med sina egna åsikter och sa:

”Frukta Gud och jämför inte religionen med dina egna åsikter!””[18]

Abu Na’im Isfahani återberättar även i samma bok från Ibn Bastam:

”Jaafar ibn Muhammed brukade ge bort mat så pass mycket att ingenting brukade finnas över för hans familj.”[19]

I den tredje volymen av boken på sida 198 har han skrivit:

”Många av de efterkommande (Tabi’in) återberättade hadither från Imam Sadiq (fvmh). Bland dem kan följande nämnas: Yahya ibn Sa’id al-Ansari, Ayyub Sakhtiyani, Aban ibn Taghlab, Abu Amr ibn al-’Ala och Yazid ibn Abdullah ibn al-Had. Utöver detta återberättade följande imamer och lärda från Ahl al-Sunnahs hadith från honom: Malik ibn Anas, Sha’bat ibn al-Hujjaj, Sufyan Thawri, Ibn Jurayh, Abdullah ibn Umar, Ruh ibn al-Qasim, Sufyan ibn ’Uyaynah, Sulayman ibn Bilal, Ismail ibn Jaafar, Hatim ibn Ismail, Abd al-Aziz ibn Mukhtar, Wahab ibn Khalid och Muslim ibn Hajjaj.

Så som Dhahabi skrivit i boken Tadhkirat al-Huffaz var han son till Muhammed ibn Ali, son till Hussein ibn Ali ibn Abi Talib (fvmd) och tillhörde klanen Bani Hashim. Han föddes på en söndag, och enligt en annan tradition på en måndag, samtidigt som 13 nätter kvarstod i månaden Rabi’ al-Awwal år 83 e.h., i det illuminerade Medina och samma dag som Profeten Muhammed ibn Abdullahs (fvmh) födelsedag. År 148 e.h. marterades han av Mansur Dawaniqi vid 65 års ålder och begravdes i Jannat al-Baqi’ bredvid sin noble fader Imam Baqirs (fvmh) och farfar Imam Ali Zayn al-Abidins (fvmh) gravar.

[1] «ما قاله الاعلام فى فضائل الامام الصادق(علیه السلام)»

[2] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 104, Ibn Hajar ‘Asqalani.

[3] Tadhkirat al-Huffaz, vol. 1, s. 166.

[4] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 103.

[5] Hilyat al-Awliya, vol. 3, s. 193.

«کنت اذا نظرت الى جعفر بن محمد علمت انه من سلالة النبیین»

[6] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 104.

[7] Tadhkirat al-Huffaz, vol. 1, s. 166.

«ثقة لایسأل عن مثله»

[8] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 103.

جعفر الصادق ثقة لایسأل عنه

[9] Al-Milal wa al-Nihal, vol. 1, s. 166.

[10] Ibn Hajar Haythami, al-Sawa’iq al-Muhraqah, s. 120.

[11] Sifat al-Safwah, vol. 2, s. 168, nr. 186.

«کان (جعفر بن محمد) مشغولا بالعبادة عن حب الریاسة»

[12] Nur al-Absar, s. 170.

«کان جعفر الصادق(رضى الله عنه) مستجابالدعوة و اذا سأل الله شیئاً لم یتم قوله الا و هو بین یدیه»

[13] Wafiyyat al-A’yan, vol. 1, s. 291.

«و کان من سادات اهل البیت و لقب بالصادق لصدقه فى مقالته… و کان تلمیذه ابوموسى جابر بن حیان الصوفى الطرسوسى قدألف کتاباً یشتمل على ألف ورقة تتضمن رسائل جعفر الصادق وهى خمس مأة رسالة»

[14] Al-A’lam, vol. 2, s. 121.

«کان من أجلّاء التابعین و له منزلة رفیعة فى العلم. أخذ عنه جماعة، منهم الإمامان ابوحنیفة و مالک و لقب بالصادق لأنه لم یعرف عنه الکذب قط له اخبار مع الخلفاء من بنى العباس و کان جریئاً علیهم صداعاً بالحق»

[15] Dairat al-Ma’arif, vol. 3, s. 109.

«ابوعبدالله جعفر الصادق بن محمدالباقر بن على زین العابدین ابن الحسین بن على ابن ابیطالب هو احد الأئمة الأثنى عشر على مذهب الامامیة کان من سادات اهل البیت النبوی، لقب الصادق لصدقه فى کلامه کان من افاضل الناس»

[16] Al-Imam al-Sadiq, s. 65 och 68.

[17] Al-Fusul al-Muhimmah, s. 230.

[18] Hilyat al-Awliya, vol. 3, s. 196.

[19] Ibid, s. 194.

«کان جعفر بن محمد یطعم حتى لایبقى لعیاله شیءٌ»