Debatt

Nedanstående artikel är ett avsnitt från boken “The Great Muslim Scientist and Philosopher – Imam Ja’far Ibn Muhammad As-Sadiq (a.s.)”. Denna bok är en översättning från en avhandling som skrivits av Strasbourgs center för islamiska studier[1]. 25 forskare har forskat om shiaislam (tolvimamiter) i detta center. I vissa delar av boken har en del diskussioner från Imam Sadiq (fvmh) registrerats vilka dessa forskare anser att svaret till dessa hör till 2000-talet. De är själva förbryllade över hur Imam Sadiq (fvmh) kunde tala om sådan information för 14 sekel sedan. Vi ber er att ni studerar dessa ämnen med noggrannhet.

Imam Jaafar Sadiq var en av världens mest tålmodiga lärare förr i tiden. Under en period som han undervisade lärde han inte bara ut varenda dag, snarare accepterade han att tala med sina intellektuella motståndare efter lektionerna och han lyssnade på deras invändningar och gav dem svar. En del av hans studenter återvände till deras lärare efter att de ätit mat de dagar de visste att deras lärare skulle besvara sina intellektuella motståndare så att de kunde delta i diskussionssamlingen. En av Imamens motståndare var en guru vid namn Abu Shakir. En dag gick han till Imam Sadiq efter att Imamen bett klart och sa sedan:

”Tillåter du mig att tala?” Jaafar Sadiq svarade positivt. Abu Shakir sa då:

”Det du säger om Gud är ingenting annat än sagor och du vill få folk att acceptera någonting som inte existerar genom att hitta på sagor. Gud existerar inte med argumentet att vi inte kan upptäcka Honom med våra sinnen. Du kanske kommer säga att ni upptäcker Gud m.h.a. intellektet, men jag säger att intellektet inte kan förstå någonting utan ett yttre sinne. Å du som påstår att du är en vetenskapsman och säger att du är efterträdare till muslimernas profet! Jag säger till dig att bland de sagor som folk återberättar finns ingen mer ogrundad saga än det att en osynlig Gud existerar. Men jag låter mig inte luras av dig och jag accepterar inte din saga om Gud som inte kan observeras. Jag dyrkar [endast] en gud som jag kan se med mina två ögon…”

Imamen sa inte ett enda ord under hela tiden som Abu Shakir var upptagen med att tala. När Abu Shakir hade talat klart talade inte Imam Jaafar Sadiq på direkten, och han väntade på att Abu Shakir skulle tala.

Sedan svarade han: ”…Du sa att jag hittar på sagor och kallar folket till att dyrka en gud som inte kan observeras. Å Abu Shakir, du som förnekar Gud, som inte kan observeras! Kan du se ditt inre?”

Abu Shakir sa: ”Nej.”

Imam Sadiq sa: ”När du hela tiden kunde se ditt inre sa du inte, att eftersom Gud inte kan observeras, att [ditt inre] inte är något annat än en saga.”

Abu Shakir sa: ”Vad har observation av ens inre att göra med dyrkandet av en gud som inte existerar?”

Imamen sa: ”Du säger att någonting som inte kan observeras, höras och kännas inte existerar.”

Abu Shakir sa: ”Ja.”

Imam Sadiq sa: ”Hör du ljudet från blodets förflyttning i din kropp?”

Abu Shakir sa: ”Som om blodet förflyttar sig i kroppen?!”

Imamen sa: ”Å Abu Shakir! Blodet förflyttar sig genom hela din kropp en gång efter några minuter, och om dess förflyttning stannar upp några minuter i din kropp kommer du att dö. Har du fram tills idag sett blodets cirkulation i din kropp?”

Abu Shakir sa: ”Nej, och jag kan inte acceptera att blodet förflyttar sig i min kropp.”

Jaafar Sadiq sa: ”Det som hindrar dig från att acceptera att blodet förflyttar sig i din kropp är ignorans, och det är just denna ignorans som hindrar dig från att lära känna den Ende och Osynlige Guden. Är du informerad om skapelser som Gud skapat och placerat i din kropp och att du lever p.g.a. deras funktion?”

Abu Shakir sa: ”Nej.”

Imamen sa: ”Du förlitar dig endast på det du kan observera och du säger att det du inte kan se inte existerar. De (dessa skapelser) kommer till existens i din kropp och växer och får avkomma, och efter ett tag slutar de att fungera… Men du hör inte deras ljud och du känner inte av dem.

Å Abu Shakir! Du ska veta att antalet av dessa levande skapelser som just nu lever i din kropp och dör inte endast är fler än alla människor som lever i den här världen, snarare är de fler än öknens sandkorn.

Varför har det sagts att den som känner sig själv känner sin Gud?

Å Abu Shakir! Ser du denna sten som man placerat längst ned på väggen? Du ser att denna sten är orörlig eftersom ditt öga inte observerar dess rörelse, och om någon säger till dig att det existerar rörelse i stenen accepterar du inte det eftersom vi som samlats här inte rör på oss, och du säger då att han hittar på sagor. Du kan inte upptäcka rörelsen innuti denna sten eftersom du är ignorant och kanske kommer en dag då folket kan se rörelse innuti sten p.g.a. kunskapsutveckling.

(Kunskapsmagasinet, tryckt i USA i juni år 1973, skrev: ”För första gången kunde man tydligt se molekylernas rörelse genom att fotografera m.h.a. laser. Tiden för blixten i fotografens kamera, som tar kort m.h.a. laser, är en triljons sekund. För att vi ska veta hur länge en triljons sekund är jämfört med en sekund säger vi att ett dygn av vårat liv är som tio miljarder år…)

Å Abu Shakir! Trots att luften är ett medel för ditt och resterande människors överlevnad ser du inte den och endast när det blåser känner du den. Kan du förneka luftens existens?… Å Abu Shakir! Förnekan av en Skapare är p.g.a. ignorans, inte p.g.a. förnuft.

Jag har inte skapat min Gud och jag har inte hämtat Honom från mina tankar. Men din gud är skapad av dina händer enligt dig. Det jag gjorde och gör är att jag lär känna Gud bättre med mitt intellekt och får större förståelse för Hans storhet.”

[1] https://www.al-islam.org/articles/imam-Jaafar-al-sadiqs-contribution-sciences-hasnain-suchedina